Dålig hårkarma

Jag vet inte vad det är, om jag fått dålig hårkarma, om jag drabbats av hybris för att det alltid råkat gå bra, eller om jag är väldigt otydlig med mina instruktioner. ELLER - att frisörerna faktiskt inte lyssnar som jag hävdar är fallet de senaste två gångerna. Efter katastrofklippningen i oktober har det vuxit ut ganska mycket igår tyckte jag att det var dags att fixa till det till en riktig frisyr igen. Äntligen. Var tydlig med att jag vill att pagen skulle sluta tre centimeter nedanför käklinjen. Den skulle vara lång, särskilt fram. Nu, not so much, Den slutar på käklinjen och jag har så runt ansikte att det inte blir bra. Samma frisyr som på nittiotalet, så ser både jättebarnslig ut samtidigt som medelålderssagget i ansiktet liksom ändå tar bort den illusionen. Nåväl, det tar två månader till ok längd igen så det är en lagom lång karantän.


I september hade jag alltså mellanblont hår med blekta längder tio centimeter nedanför axlarna. Nu, mörkbrun blank page till käken. Låter snyggt, klippningen är fin i sig, men nej, det blir påse på huvudet ett tag. Nekade till videosamtal idag när jag jobbar hemifrån för orkar inte se mig själv på en skärm i två timmar. 45 år och fåfäng som 15.


Men, med stor ansträngning går det att dra merparten bak i en tofs, ändå min vanligaste frisyr så för omgivningen förmodligen ingen skillnad. Slut på rant.