Oron
Jag är definitivt orolig för Corona på många fronter, men låt oss prata om en grej som just nu är viktig. Och ta de andra en annan dag.
Nästa helg fyller mamma 70- Vi har ordnat en överraskningsresa till Göteborg och middag med 15 personer på restaurang. Plus andra aktiviteter. Bara ursprungsfamiljen och på middagen även hennes göteborgsvänner. Och jag vill så hemskt gärna att den blir av. På hennes 60-årsdag hade vi ordnat resa till Tallinn men askmolnet ställde in den och vi åkte till landet och hade det i och för sig väldigt mysigt ändå.
Nu är jag rädd för tre saker:
1. Tågen ställs in
2. Restaurangen/hotellet stängs
3. Inga gäster vill komma
(4. ja, att nån blir sjuk förstås, men låt det vara ett annat inlägg).
Mina föräldrar är generellt helt chill - de har upplevt pandemier förut och tycker att vi är hysteriska. Men pappa har diabetes och mamma volontärarbetar på SÖS. Det är hon nu förbjuden att göra, inte bara av mig utan även Röda Korset. Låt oss hålla tummarna, för att vi inte hamnar i kristillstånd. Och just nu denna sekund för att mamma ska få sin överraskning. Och ni vet, allt det andra också.
Nästa helg fyller mamma 70- Vi har ordnat en överraskningsresa till Göteborg och middag med 15 personer på restaurang. Plus andra aktiviteter. Bara ursprungsfamiljen och på middagen även hennes göteborgsvänner. Och jag vill så hemskt gärna att den blir av. På hennes 60-årsdag hade vi ordnat resa till Tallinn men askmolnet ställde in den och vi åkte till landet och hade det i och för sig väldigt mysigt ändå.
Nu är jag rädd för tre saker:
1. Tågen ställs in
2. Restaurangen/hotellet stängs
3. Inga gäster vill komma
(4. ja, att nån blir sjuk förstås, men låt det vara ett annat inlägg).
Mina föräldrar är generellt helt chill - de har upplevt pandemier förut och tycker att vi är hysteriska. Men pappa har diabetes och mamma volontärarbetar på SÖS. Det är hon nu förbjuden att göra, inte bara av mig utan även Röda Korset. Låt oss hålla tummarna, för att vi inte hamnar i kristillstånd. Och just nu denna sekund för att mamma ska få sin överraskning. Och ni vet, allt det andra också.
posted by Bitter at 08:06
6 Comments:
Alltså, det kan väl inte bara handla om ifall man är orolig för egen del eller ej? Det är ju också att om jag smittar 5 personer som smittar 5 som...osv. Om detta går mkt snabbt kommer sjukvården att bli överbelastad. Och då är det inte bara de som är sjuka pga Corona som kanske inte får vård, utan alla möjliga olika sjuka. Genom att inte resa osv kan ni bidra till att minska risken detta. Även om inte just dina föräldrar är oroliga för egen del. Jag fattar att det är en viktig händelse men går det verkligen inte att flytta till sommaren då smittspridningen antagligen avtar?
Ja men självklart är det så, men i detta inlägg valde jag, som jag skrev överst, att bara prata om en av alla de saker som oroar mig nu. Det är mycket möjligt att vi inte reser, men det är fortfarande något som skulle göra oss ledsna. Vi uppdaterar oss dagligen och fattar beslut lite längre fram.
Men en annan sak som är viktig, även om det är svårt att gradera viktigheten, är att hålla vardagen igång, att företag kan få fortsätta existera, att man inte panikslås etc. Det kan få andra smahällskonsekvenser som också är allvarliga. Det är inget jag vill väga mot varandra, och jag tänker att vi inte argumenterar om faran med Corona. Jag tar den på största allvar.
Men jag är fortfarande orolig och ledsen för att detta kanske måste ställas in. Jag tänker att livet har utrymme både för stora och små känslor.
Men skjuta fram ett par månader är väl inte samma sak som att ställa in? Själv skulle jag definitivt inte sätta mig på ett tåg just nu. Min arbetsgivare har också ställt in alla resor inhemska också. Så för egen del: jag hade inte ställt in men skjutit fram till juni. Men visst jag har nog lite svårt att förstå hur man kan bli så ledsen över att behöva skjuta upp ett firande ett par månader, svårt för mig att relatera till.
Jag förstår precis vad du menar. Ställde själv in en resa till Gotland över helgen tillsammans med kompisar, som jag sett fram emot jättemycket. Min son sitter i fängelse och nu är alla besök stoppade. Det gör mig också jätteledsen. Jag förstår dessa beslut och tycker de är riktiga, men man måste också få tillåta sig själv att vara ledsen över sånt som inte blir av. Det är mänskligt.
Usch vad tråkigt att du inte kan besöka din son, och jag tycker som du - klart man följer de regler som gäller men det är ju inte konstigt att man blir ledsen om man inte kan göra något man sett fram emot väldigt länge. Det är två olika saker som måste kunna samexistera.
Som det ser ut så blir inte smittan stoppad och inte bara för sin egen skull utan även med hänsyn till andra och inte minst mamma - ta festen senare:)
Skicka en kommentar
<< Home