Det bubblar

Är så lycklig och full av kärlek att det bubblar inom mig fast jag är så trött att jag knappt kan hålla ögonen öppna. Försöker stå ut till halv sex då jag ska träffa K och K i lilla baren på Riche, fast jag är bakis och längtar, längtar efter att få gå hem och sova och äntligen kunna fundera så allt vi sa, och allt vi var igår. Hur det kändes och hur han kändes. Nu tror jag att jag aldrig igen kommer att behöva vara orolig, jag känner att min kropp är till brädden fylld med hans kärlek men misstänker att jag gråter och förtvivlar om en vecka igen. Men jag ska leva på mina moln ett tag till.