Det är över

Inte vara så bitter över att så många jag känner, och alla ni andra sitter med en man, en bäbis och självbelåtenheten. Jag hade ändå en helt ok julafton. Ändå.

Alla har nu gått, min ena syster ligger kvar i soffan och sunkar, hon har inte ens haft vett att dricka vin med mig, annars en av hennes största talanger.

Men ok, vi började hos farmor, lilla farmor, min farmor, med nydiagnostiserad alzheimer. Jag grät. Det var jävligt och jag gillar inte julmat. Sen fika hos mellanstadiekusinerna. Om jag får en enda disktrasa med målat julmotiv på till hänger jag mig. Även om avsikten är god. Min farbror sa: nu får ni igen.

Och slutligen äntligen. mor, far, ena syrran och jag hemma. Drinkar, bra och roliga julklappar (av pappa: hur undvika dejtingfällor), och inte så många. Mest vinglas till mig - bra, i linje med mina hobbies.

Middag: ingen julmat. Alls. So happy.

Chevre inbakad i smördeg
Rådjurytterfile, filodegsinbakat potatis- och skogssvampmos, med, och jag säger det själv, en grym sås till. Av portvin, kalvfond, messmör, grädde och chevre. Fantastisk, faktiskt.
Chokladtårta till die for.

Pappa köpte vin, de andra var för slöa, och han var tyvärr tvungen att åka till farmor att kolla läget, annars hade jag inte suttit här ensam med slattarna.

Men är ändå nöjd. Jag vet värre jular. Och imorgon får jag träffa den bedårande systerdottern.
Det räcker. På annandagen börjar annan verklighet. Jag hanterar den då. Thank you very much.

Läget just nu är ändå inte förbedrövligt, även om jag hade önskat mig lite lycka också. Kanske svårt att slå in.

Dock, på min önskelista stod: en kille. Pappa sa: vid sju kommer din julklapp, en kille. Really, sa jag. Ja, jag frågade Roffe på Medis igår om han kunde komma hit inatt, för en hundring. Antingen ljög han eller så var 100 spänn för lite. Anyhow, Roffe, om du läser detta, utan egen förskyllan är jag sjukt kräsen, så please, duscha innan du kommer. Och jag gillar inte T-Röd. Annars inga krav.