Poeten och de andra männen

Poeten ja. Jo, vi pratade länge om texter och böcker. Det var lite småtrevligt sådär, och sen var han lite sådär södersnygg som jag gillar, med munkjacka och rakat huvud. Med skägg. Men han försökte ge mig pengar för ölen jag bjöd honom på. Tröttsamt. Men framförallt, det hände inget. Det kändes inget.

26-åringen däremot är ju så förbannat efterhängsen så jag vet snart inte vilket ben jag ska stå på. Jag är väldigt smickrad. Jag borde verkligen inte. Inte inte inte. Vi får se. Han kan få jaga lite först.

Hade msn-trepart med två engelska snubbar:
"we are your advisors on love"
"ok, what should I do about the 26 year old thats been stalkning me for a while"
"Sleep with him and dump him, but first you have to ruin him emotionally"
"you can also say: I feel so good about myself now that I've had the op and can call myself (mitt namn) instead of Jonny"

Jag älskar dem, alla förtjänar bakfulla brittiska bankers som advisors. Livet hade blivit så mycket lättare då.

Ytterligare en skum grej hände inatt. Fick sms kvart i fem från ngn som frågade om jag hade gått i min högstadieskola. Jag bekräftade och har sen fått ca 10 sms från en kille som jag försökte bjuda på bio för 17 år sen men som nobbade. Nu är han läkare, och har överöst mig med komplimanger hela morgonen. Sick. Han vill dejta men bor i GBG så jag slipper.

Nej, jag tror jag sätter mina pengar på 42-åringen som jag kommer att se i smoking på nyår. I tyckte att det var lite rörande att han hade satt på sig finkläder för att han skulle träffa mig i söndags. Jag tyckte han såg gammal ut. Men vem vet??

Önskelista inför julen:
- alkolås på mobilen
- att Loverboy raderas ur mitt minne så att jag inte behöver håna alla män jag träffar. Gör mig snäll igen.