En något ljusare dag

Faktiskt. Utan någon som helst anledning. Jag tror det beror på att jobbet har funkat över förväntan den här veckan. Efter ett halvår verkar jag ha fått lite kläm på vad det är jag gör. Jag hör mig själv ha intierade, intelligenta teknikdiskussioner. Jag förundras. Jag förstår ju inte ens tekniken, men använder tydligen rätt ord. Jag argumenterar i prisförhandlingar som om jag aldrig har gjort annat. Jag avslutar alltid med: jag tror vi ska komma överens. När jag menar: acceptera eller dö. Och hittills har de accepterat. Jobbigt när de inte gör det. Idag höll jag spontan 15 min presentation för 15 snygga mäklarkillar, utan darrande röst, och kände, att det här, det är ju en piece of cake. Det känns bra. Och imorgon kommer mitt mästarprov, i ett eftermiddags möte med största kunden. Då ska jag bevisa att jag är proaktiv, duktig, tänker på kundens bästa och ser lösningar de inte gör. På teknikspråk. Jag är nervös, men inte skitnervös. Satt i tre timmar och förberedde mig, varav den sista framför Sverige - Frankrike matchen i damernas handbolls-EM. Jag älskar handboll.

Vår ena utbildare var med mig på ett kundmöte. Hon är 22 och student. och visserligen 10 år snyggare än jag osv osv, men det enda jag kunde tänka var: tack gode gud att jag inte är 22, att jag inte pluggar, att mina ben tydligen är stadigare att stå på än vad jag trodde. Det enda som är negativt med att bli äldre är rynkorna, baksmällan, och att bäst före datum för barnalstrande är närmare i tiden.

Jag fick visa leg på systemet, jag fyller snart 32. Värt att fira med det vita vin jag köpte, som dock hade mått bra av att stå på kylning.

Och snart är det helg, livet ser lite ljusare ut även här hemma i ångestborgen.

Dessutom: ät inte Wallenbergare på Locanda, Mäster Samuelsgatan. jag har blivt W-konnässör. Ät det enbart på Prinsen, det är inte värt kalorierna någon annanstans.