Jag orkar inte

Det är lördag eftermiddag, jag sitter i köket, har nyss slängt i mig lite wokade grönsaker och anstränger mig vansinnigt för att inte bli helt sänkt.

Jag längtar veckorna igenom efter helgen, och när den väl kommer ligger jag blixtstilla i min sovalkov i 48 timmar för att bemästra ångesten. Och ibland en baksmälla. Har ingen energi att göra något, det finns inget som känns viktigare än att ligga i sängen. har inte tränat på en månad och har ätit alltför mycket mat för att trösta mig. Jag börjar se tecknen från depressionen 2003, och jag är inte särskilt intresserad av att det händer igen. Så halv fyra gick jag ur sängen, diskade och käkade lite. Bokade in ett Street-besök imorgon, och bio efter det. Lovade mig själv att bara äta nyttigt fram till julafton, ingen alkohol förrän blind-daten på torsdag, och har ännu inte rökt en enda cigarett idag. Kanske jag till och med tränar imorgon. Jag vet inte, men jag måste bryta detta.

Stand-up kväll med K i onsdags. Det var fruktansvärt men K och jag hade i alla fall kul på Kvarnen före. Schyffert gudomligt snygg men ville tydligen inte ha mig den här gången heller.

Jobbjulfest i torsdags. Var så trött och sliten att jag hade bestämt med kollega T att dela en taxi kl nio. Halv fyra kom jag hem, så står det på taxikvittot, någon gång under middagen, hände det något, festen blev väldigt rolig och tro mig när jag bekänner att jag dansat på Golden Hits.

Plus nya Norgekillen hånglat upp mig lite, och bestämmer att han ska komma hem till mig ikväll. han ringer halv fyra natten till fredagen, när jag precis kommit innanför dörren, pratar länge, och det känns riktigt mysigt. I morse ställer han såklart in. Jag blir så trött. Visserligen hade även jag börjat få kalla fötter, men vad fan.

Nu, troligtvis tillbaka i sängen.