Söndagsångest

Det är synnerligen ansträngande att vara barnvakt. Tack och lov somnade vi en stund båda två i eftermiddags, annars hade dt aldrig gått. Föräldraskapet imponerar. Men min söta söta pojke var ett under av uppfostran, han lydde min minsta vink, och det enda jag kan anmärka på är att han sparkas när han sover. Jag som knappt kan dela säng med mig själv utan att drabbas av sömnproblem. Men man vänjer väl sig.

I knapphändigt städad lägenhet har jag jordens jobbångest. Hur jag ska kunna ta mig dit imorgon är ett mysterium, det ska bli mycket spännande att se om jag kommer ihåg hur man gör. Och snart snart är det över, och ytterligare två veckors ledighet. Because I'm worth it.