Gnällande utan dess like

Jag ska verkligen försöka låta bli att gnälla. Låta bli att älta. Men det är inte lätt. Inte alls.
Imorgon återvänder jag till jobbet efter min exil, och under tiden har mina kollegor tagit över mitt projekt, och utvecklat det i motsatt riktning i förhållande till hur jag vill ha det. Jag förbereder mig på en jävlig dag imorgon. Men innan dess kommer söta M hit och äter middag med mig och imorgon kväll blir det Grappagroupieshäng. Äntligen. Jag tror sista fullbordade, riktiga hänget var 3 augusti. När jag träffade DB första gången. Länge sedan. Även mentalt.

Och annars har min hjärna fått frispel och försöker hitta nya sanningar. Det går inte så bra. Jag är inte så nöjd. Jag önskar mig lite normalitet. Förgäves antar jag. Eller så är det som A säger, jag har fått ta över hennes gamla trasiga hjärna för att hon ska få lite andrum. Det kan jag väl visserligen göra för hennes skull, men det är ju tröttsamt om det påverkar mitt liv också. Kan vi inte sälja den istället? Till någon annan? Så kan vi shoppa nya tillsammans?