Sjuk i huuvdet också

Sjuk är inte mitt bästa tillstånd. Jag går ner mig. Och då verkligen inte bara i en fysisk bemärkelse. Jag grubblar. Jag vrider och vänder på alla delar av mitt liv. Och kommer aldrig fram till något bra. Det är som om baktierierna (i det här fallet) även invaderar min hjärna och vägrar låta positiva tankar slippa därur. Jag tänker att livet är skit. Jag tänker att allt är värdelöst. Jag tycker att det är ganska värdelöst av min hjärna att göra så mot mig.

Jag borde vara glad. Jag borde uppskatta saker omkring mig. Men det gör jag inte. Det jag brukar se fram emot stinker. Jag vill bara krypa längre in under mitt täcke, och aldrig mer vädra mig för världen.

Jag antar att det går över, det brukar ju göra det. Men just nu är jag allergisk mot interaktion. Låt mig vara. Så tröttsamt, ge mig min energi och livslust tillbaka. Annars åker jag tillbaka till Sösakuten och ber om en skonsam lobotomi. Jag har hört att det är à la mode just nu.
Ge mig!! Lämna inga synliga ärr bara.