Trött på mig själv...en aning

Fjärde inlägget samma kväll må vara rekord. Men jag läser min blogg från början. Och den är verkligen...depressiv. Och ja, det finns djupa djupa stunder, men kom igen, har det verkligen varit så svart? Har jag rosa glasögon? Det låter värre än verkligheten. Å andra sidan är bloggen ventilen. Men ändå..ta dig samman tant. Och jag skriver detta lyssnande på världens bästa låt "December 1963" och då blir det ljust. I en kort stund åtminstone. Vad mer är att begära?

Osammanhängande och letande. Jag jobbar vidare på lösningen. Och strävan är väl målet?