Alltid är det något som skaver

Jag har allt jag vill ha. Allt jag önskat mig. Jag är förbannat jävla lycklig. Faktiskt.
Men med mycket tid kommer tankar. Det är oundvikligt för mig. Nu när jag inte har något att gnälla över verkar hjärnan gå på högvarv för att hitta något fel. Att bara vara nöjd är inget normaltillstånd. Det är mycket svårare än så.

Jag hittar inget att gnälla över. Jag hittar bara ett hål. Och jag vet inte vad jag ska fylla det med. Jag tänkte att ett glas vin brukar muntra upp mig. Inte. Så jag lämnar det halvfullt på bordet.

Jag vet mycket väl att jag måste aktivera mig under mina sju veckor i exil för att inte bli galen. Jag hade tänkt vänta med det till på måndag, bara för att jag kan. Jag får tänka om och starta planeringen istället. Saker måste hända.

Annars ligger jag i soffan och överanalyserar Stockholms Finest beteende. Som är alldeles utmärkt, men som spricker när den onda delen av min hjärna vill skapa problem. All is fine, han är fantastisk och jag är tröttsam.

Det är tur att jag ska träffa Sessan på Centralbadet imorgon. Så att det blir lite ordning och reda här. Jag menar, jag orkar inte ens beställa böcker från Adlibris. Världen är upp och ner.