Så som livet ska vara

Var ska jag börja? Tacka för allt stöd, all uppmuntran, all kärlek?
Eller bara berätta?

När jag precis var på väg att bara lämna jobbet i ångest över jävliga arbetsuppgifter och jävliga kollegor ringer de. De. Ni vet. De som ska ge mig nyckeln till framtiden. Företaget jag vill jobba på, i den nya branschen, med det nya livet. Och sådärba, simsalabim, ger de det till mig. Utan omsvep, efter sammanlagt två timmars samtal med fyra personer. För att jag kommer att passa in där så väl. Och med en lön som är betydligt bättre än jag väntat mig(om än lägre än i dagsläget). Men hey, jag är en rookie nu. Så JA. Nytt jobb. Nytt liv. Ny verklighet. Jag har inte fattat det riktigt än (och avtalet inte signat). Men ändå.

Och nu med det där i händerna som jag önskat mig, ett jobb jag kommer att gilla, en fantastisk pojkvän, platt mage och allt det där. Ja, hur högt jublar jag? Lyssna noga, för ni bör höra mig, var ni än sitter. Jag har firat med pizza, handboll och ett glas vin.

Klockan 06.55 drar jag till Indien. Kanske bloggar jag därifrån, kanske inte. Om inte så är jag tillbaka om två veckor, solbränd, utsövd och med ett nytt liv om hörnet.