Skyddslös

Jag är så naken med Stockholms Finest. Och då menar jag bildligt talat. Mina murar, mitt försvar är sällsynt långt borta, bara emellanåt kommer jag på mig själv att jag borde skydda mig bättre, kanske inte ge mig hän så ohämmat som jag gör. Jag censurerar mig inte. Det är givetvis osannolikt härligt emellanåt, jag får nästan lika mycket tillbaka som jag ger, men någonstans långt därinne finns bittra minnen som ligger och skvalpar och som ber mig vara försiktig. Å andra sidan är en stor del av tjusningen att jag känner mig totalt avslappnad och kan lätta på mina försvarsmekanismer. Jag är bara lite rädd för vad som skulle hända mig om jag kastas ut ur lala-land igen.
Men jag är förbannat jävla lycklig nu. Och jag hoppas att mina försvarsmekanismer inte kommer att behöva aktiveras.

Helgen blev bara en stor fin rosa dröm med så mycket DJ-snubbe att allt annat glömdes bort. Han firade min födelsedag på restaurangen i Skrapan, och Jesus säger jag bara, så fantastisk mat det är där. Dyrt men enastående. Men till slut blev det nog lite för mycket av det goda för när vi såg Dylan-filmen "I'm not there" igår kväll somnade jag fint i biosalongen. Och sen igen halv tio i Gröndal. Men väcktes fantastiskt bra till en läskig dag på jobbet.

För idag har jag sagt upp mig. Jag hade så ont i magen innan att jag nästan kräktes men den onda onda chefen var förvånansvärt snäll och tyckte att jag skulle gå med en gång, för att ta hand om min hälsa. Jag berättade om panikångestattacker och magkatarr. Vi skiljdes som vänner och han lovade mig tre månadslöner dessutom. Sweet as candy och imorgon jobbar jag sista dagen på helvetesfabriken. Det här är ett verkligt Halleluja-moment.