Perspektiv

Återbördad till fosterjorden (eller nästan) lyssnar jag på Håkan och känner mig LYCKLIG. Mest för Håkan, briljans när det som allra bäst behövs. Men också skulle man kunna tro att jag varit emigrerad till bortre Asien med tanke på alla samtal jag fått under kvällen. Mår jag bra, är jag väl tillbakakommen? Ja, det är jag. Malmö är inte så revolutionerande och långt borta. På sätt och viss sinnessjukt avlägset men samtidigt så välbekant. Man ska ändå ha i minnes att jag jobbade på Mc Donalds i Malmö när jag pluggade i Lund. Men ändå inte vardagen. Den är ju här. I Skanstull. Men det dröjer innan jag skaffar två barn. Ett känns ganska lagom. När den dagen är här. Och den är då inte nu.

Och annars suger jag märgen ur de sista dagarna som slacker och längtar mig trasig efter Stockholms Finest. Knark. Är han. Fredag knarkar jag mer. Fint.