Till tårar blev det mysiga

Jag vaknade i morse, alldeles vanlig tid, runt åtta och kunde inte somna om. Så är det oftast på helgerna, om jag inte är vanvettigt bakfull, och det var jag inte. Jag träffade Jessica, Johanna, Britta och Karin på Peppar igår och gick hem redan klockan nio, tillbringade kvällen med Malin Persson Giolito. Min kille ramlade in runt tre och när jag vaknade i morse, höll han om mig lite hårdare, och jag tände lampan och fortsatte läsa. Mysigt. Kan man säga.

Men myset blev tårar när jag vaknade till liv och insåg att det inte alls blir något mys. Ännu en helg med datorn, jag försöker skapa den perfekta webbplatsen till kritiska kunder och det vet ju alla att det nästan inte går. Så när DJ-snubben gick till jobbet halv tio loggade jag in. Nu är jag färdig. Men har hunnit börja måla om allt som måste fixas inför visning och har satt upp mer mosaik och gjort fint fint fint.

Det är inte konstigt att jag gråter. Men kluvet, jag vill tycka att det är så här roligt att jobba, jag vill vara så här engagerad och behövas. Men jag vill också vara ledig. Och göra ingenting. Jag kan inte föreställa mig när det kommer ske. Julen hoppas jag på, men har redan strukit två av mina sex semesterdagar så vi får väl se.

Fast om tre timmar slutar han jobba, jag ska laga spenatlasagne à la minute och kanske se Dungen. OM jag orkar. Men hångla får jag nog.