Det håller i sig

Jag är fortfarande alldeles färdig efter möhippan. Alldeles. Vaknade upp i morse och kände mig som en mumie. Väldigt torr i munnen. Jobbet går inte så bra idag, hjärnan tänker inte alls och jag bokade om PT-tiden till onsdag för det enda jag överhuvudtaget kan tänka mig att göra är att sova. Och det ska jag också göra väldigt snart.

Men jag kan verkligen rekommendera en möhippa, lite svårt att fixa så där rakt av, men jag hoppas jag kan rekommendera ett bröllop också och då finns åtminstone anledning. Alla andra sorger känns lite lagom bortblåsta efter den här helgen. Antar att de kommer tillbaka med full kraft imorgon när jag har återhämtat mig lite.

Och min stackars stackars kille var inte riktigt sig själv efter Ålandskryssningen. Men mer kärleksfull än någonsin. Jag längtar till natten.