Postbokmässedepressionen

Jag är fortfarande i sådan postbokmässekoma att jag inte kunnat samla ihop mig och göra sånt som man ska. Jag är trött. Jag vill sova. Men jag ska inte gnälla, jag hade en väldigt rolig helg, mycket mat, vin, vänner och roliga dumheter. Jag älskar Göteborg under mässan. Inte lika mycket annars. Det är ok. Och det är något med den helgen, det är som min man och jag blir lite extra kära, och att det håller i sig efteråt. Jag känner mig inbäddad in en fluffig filt. Längtar bara hem hela tiden, till natten, då jag sovar i hans armar. Ja ja. Fint är det i alla fall.

Och sen jobba på det. Har inte tillräckligt att göra så jag blir deadlinelat. Och försöker göra ingenting istället.

Det här blir en underbar vecka, jag är övertygad. Jag har dejt med mig själv tre kvällar i rad, många nya böcker och otittade TV-serier. Nya lakan i sängen och släcka klockan 22. Love it.