Blä

Jag har drabbats av någon form av skrivkramp, även nu efter min jättelånga naglar har slutat att vara det. Jag är både lycklig och inte. Nöjd och tillfredsställd, samtidigt som något gnager och jag går vidare i min osynk. Stor osynk. Gör massor av saker mest hela tiden, knappt en lugn stund. Vi reser. I helgen var vi i Malmö och jag satt på en uteservering i linne och åt lunch. Ljuvligt sannerligen. Men inte tillräckligt just nu. Jag jobbar mycket, eller inte så mycket, ungefär lagom, men väldigt intensivt och ramlar ihop i en liten hög när jag kommer hem. Jag tror att det som tar mest energi är terapin och tankarna det väcker. Det är skittungt men hoppas på att nå acceptans och sundhet.

Och jag inser att jag blivit osannolikt tråkig. Inga stora dramer, enbart vardagsgnäll. Min man tycker att jag gnäller över allt. Och ändå har jag det så bra. Som att jag behöver fylla det där hålet med massa onödiga ord. Jag lovar nu att vila mig ordentligt under påsken och komma ut på andra sidan med energi och kanske en något mer positiv inställning. Kanske.

Jag är inte gravid heller.