Naglarna, alltså

Operationen gick bra i måndags, men shit vad läskigt det är att bli sövd. Jätteläskigt. Fick panik över bristen på kontroll, inte så oväntat kanske, men åh vad jag var glad när jag vaknade igen. Trött men glad över att de bedyrade att allt gått bra. Inväntar nu slut på blödningar, normalisering och nya försök. Visserligen oroar mig framtiden något oerhört just nu. Mycket tänk om.

Det enda enda positiva med alltihop är, förutom kanske livsödmjukheten då, att mina naglar för första gången i livet är långa och snygga. Och tyvärr också omöjliga att skriva med. Har liksom vant mig vid korta stubbiga fingrar och sitter nu med vassa mörkröda klor. Snyggt men obrukbart.

Annars har jag låtit livet ta fart, än så länge gillar jag det men fick lite hjärtsnörp när jag insåg att nästa obokade dag inträffar om två veckor. Och på jobbet likaså. Det tar fart och det är bra med tankar på annat håll.