Efteråt

Det har varit en synnerligen god jul. För mig är inte julen över förrän 10 januari i och för sig. Så länge jag är ledig är det jul, och så länge det finns ett barr på granen får den stå kvar. Förra året tog jag bort adventsstjärnorna till min födelsedag, 3 februari. Det är lagom tycker jag, då kommer hoppet om våren igen.

Den 23:e firade vi jul med mina föräldrar och syskon och syskonbarn. Vi åt kalkon. 7,2 kilo. Jag har en del kvar i frysen, minst sagt. Det var väldigt högljutt = rätt jobbigt. Fattar inte varför vi låter så mycket.

24:e firade vi hos min mans föräldrar och med hans bror. Det var lugnt och tyst och mysigt hela tiden.

25:e kom mina föräldrar hem till dem. Då höjdes ljudnivån några snäpp igen.

Jag har i alla fall fått oförskämda mängder fantastiska presenter och ungefär lika mycket smärtor överallt. Jag ger snart upp. Mitt tålamod är precis snart slut.

Just, det roligaste, hur otroligt glad min man blev för sin iPad, som han fick av mig. Värt varje krona att se så mycket glädje. Kände att det var dags att slå på stort nu precis innan vi måste ändra våra levnadsvanor och börja leva på makaroner för jämnan.