Coronaläget

I några veckor där oroade jag mig väldigt för samhällets kollaps i coronans kölvatten. Sen fick jag annat att oroa mig för, nämligen själva coronan. Gunnel fick den men det gick bra och han var rätt pigg, som barn är. Men sen var det min tur. Idag är det 12 dagar sedan jag insjuknade. Det tog bara några timmar från frisk till 39,7 i temp. Och så låg jag i fyra dagar tillsammans med den vidrigaste av hostor, mycket muskelsmärta och huvudvärk. Och en förlamande trötthet ovanpå allt. Dag fyra fick jag riktigt svårt att andas, och hade kontakt med vården. Fick hostmedicin samt annan medicin för andningen och efter ett tag började jag kunna andas någorlunda igen och vågade till slut till och med ta en insomningstablett för att få sova lite. För sov nästan inget de fyra första dygnen, för jag hostade så mycket, och kunde inte ligger ner överhuvudtaget.


Ett tag där, blev jag rädd på riktigt. Skrev ner alla mina koder och korta instruktioner till min man för begravning och annat. Tack och lov verkar vi inte behöva dem just nu, men har uppskrivet på min lista att skriva lite längre och bättre instruktioner och brev till min familj. Och ett testamente. Men vet fan inte vad som kan hända och när. Detta fick mig att vilja vara förberedd.


Dag fem släppte febern och jag har gradvis blivit bättre. Men har fortfarande väldigt mycket hosta och är trött. Men har ändå valt att försöka jobba idag - jag behöver något att sysselsätta hjärnan med. Vi får se hur länge jag orkar. Är fortfarande placerad i sängen dock. Och turen har kommit till Sigge. Den enda som klarat sig är min man.


Just det - dag sex fick jag kraftig magkatarr också efter all medicin jag tagit så jag fick tvärt sluta med medicin av alla slag. Kör Omeprazolkur och det känns bättre nu på dag 12.


Jag blev ganska sjuk, men inte så sjuk som många andra. En vän hade 40 graders feber i elva dagar. Akta er för coronan.