Jag hatar all jävla skit

Jag vet inte vad det är som händer, men det är INTE bra. INTE. Det började med måndagskvällen när Loverboy var tvungen att gå från festen för att gå och jobba, efter ett telefonsamtal som avslutas med ”jag kommer kanske förbi sedan”, och en vägran att säga vem han pratat med. Jag misstänker att han inte alls gick till jobbet, men vet inte säkert. Sen sågs vi inte i tisdags, han jobbade sent, och igår trodde jag verkligen att han skulle förslå något eftersom han kommer att vara borta ikväll och imorgon kväll. Men det gjorde han alltså inte, utan ringer mig efter jobbet när jag kollar på stövlar (och 1500 räcker typ till en stövel, så jag tänkte sälja min ena syster, om någon är intresserad kostar hon ca 4000). Han pratar om sina jobbproblem i 9 minuter och säger sen att han bara tänkte säga hej och att han älskar mig. Blev så besviken över att han inte vill träffas så jag ringer honom igen vid åtta. Första kommer jag till telefonsvararen och när jag provar igen en kvart senare svarar han med ”puss, ringer sen, vi äter”. Who the fuck is we??? Varför kan han umgås med andra människor men inte med mig. Då är jag så sjukt jävla förtvivlad att jag stänger av min egen telefon, dricker fyra glas vin i rekordfart, tar en sömntablett och lägger mig. (Inga förebråelser pls, för jag har nog av dem från mig själv) Jag är ju tvungen att sätta på telefonen då, och han har lämnat ett helt vanligt neutralt meddelande på svararen och ringer igen när jag nästan somnar. Jag svarar inte.

Och nu, vi har inte hälsar på varandra ännu, inget god morgon mail, och jag är båda tom inuti och helt upprörd. Jag vet ju att hela den här relationen har vållat mig alldeles för mycket oro, att jag är feg och inte vågar prata om det (för vad fan ska jag säga). Jag är så ledsen, jag vet inte hur jag ska ta mig vidare nu, varken med mig själv, eller med relationen. Samtidigt känner jag mig avtrubbad, jag har mycket att göra både idag och imorgon (födelsedag och allt) men något måste hända.

Jag försöker sätta mig in i hur han tänker och vad som rör sig i hans huvud, och det är omöjligt, jag har ingen aning om vad han tänker. Det kan vara som när han hade extremt mycket att göra på jobbet förra gången, då han är helt fokuserad och dödstrött och inte tänker. Men då tycker jag ändå att han kan föreslå att vi alla fall sover ihop. Det kan också vara så att han är trött på mig, och känner att vi tillbringat för mycket tid ihop. Eller vad som helst annat också för den delen. Men han märker ju hur sur jag blir och det kan jag garantera att han inte gillar.

Och varför gick han och fikade med nya snygga 25-åriga tjejen i går eftermiddag? WHY?
Yes, I watch you asshole.