Mätt i magen

Det blev ost till middag. Brie, och en perfekt, lagom torr 8 månaders lagrad Manchego. Och några skinkmackor.

Det blev skinkmackor till middag även igår, när jag hade gått hem och bestämt mig för att hålla lite distans till Loverboy för vilken gång i ordningen vet jag inte. Men men. Köttet är svagt. Han ringer på väg hem från jobbet och berättar att hunden är hos honom. Och jag kastar mig i en taxi för att få lite hund och lite Loverboy. Jag är mycket nöjd med det, och uppskattade verkligen några timmars filmmys och kände mig glad och lugn när jag somnade. Ett av mina bekymmer är att jag har svårt att leva i nuet och alltid planerar framåt, och tänker hur bra det ska bli, bara om om om. Vill bli duktig på att leva i nuet och njuta av vardagen och tränar mig hela tiden på att göra det, så vissa dagar är det underbart att bara vara, och andra betydligt svårare. En anledning till att jag ofta blir ledsen över Loverboy är att jag har bråttom, vill planera hela livet redan nu och blir besviken över att han inte vill göra det. Vilket inte är särskilt konstigt i sig, i synnerhet inte om man är väldigt duktig på att leva i nuet, som han ju faktiskt är. Vi planerade i alla fall så långt in i framtiden att vi bestämde oss för att laga ordentligt med god mat ikväll tillsammans. Jag hade sett ännu mer fram emot det om inte min mage hade varit full med de mest gudomliga Wallenbergare som finns, nämligen de från Prinsen, där jag min lyckans ost fick äta lunch. MMMMMM. Blir nog hungrig någon gång nästa vecka igen.

Blev dessutom uppringd av ett rekryteringsföretag som tyckte att jag var alldeles för senior för en tjänst jag sökt via dem, men som i stället ville träffa mig för en generell intervju, eftersom jag har ” en så intressant profil”. Hoppas verkligen det leder till något bra…