Nice and dandy, typ.

Jag är frustrerad. Kan inte ens för mig själv riktigt peka på vad det är, men något känns otillräckligt. Helgen tillbringade vi tillsammans, från fredag natt, då jag åkte hem till honom efter en superhärlig middag med mina närmaste vänner, till måndag morgon. Middagen blev väldigt bra, nog den mest perfekt middag jag lagat hittills, övning ger sålunda färdighet. Till och med entrecôten blev bra, riktigt bra, för I som älskar kött och är väldigt noga med hur det är tillagat och smakar, tindrade med ögonen. Sen drack vi lot’s of wine och diskuterade empatiska yrken och tusen andra saker. I outade att hon slutat äta p-piller och jag dör av avundsjuka. Bara jag och AM kvar nu, alla andra är knocked up, tänker bli det eller har redan barn. Och jag vet att det dröjer hundratusentals år till det blir min tur. Men jag diskade i alla fall upp allting så jag behöver inte mötas av världens största disk när jag kommer hem. I alla fall ett av mina nyårsföresatser som jag lyckats hålla mig till. Och man får ju se de som positiva saker också. Typ.

Sen tillbringade jag resten av helgen tillsammans med Loverboy som i stort sett bestod av att vara hundvakt, hänga med hans släkt (igen) och vara trötta. Jag rättar in mig mer och mer i hans hem, vi har redan kommit överens om att det blir jag som flyttar till honom, även om det nog kommer att dröja ett tag. Och vi blir så medelålders så det finns inte, efter fem månader städar vi, går ut med hunden och har i princip slutat ha sex. Om jag inte ligger på. Och då kanske det blir något. What is this? Vill gärna prata med honom om det, men vet också att det är ytterst känsligt, pga av skäl jag tyvärr inte kan skriva här. Så jag vet inte. Börjar känna att det kommer att vara något som kommer att bli avgörande för om detta ska hålla. Det går inte att resignera så här efter fem månader, men visst det är ingen brådska ännu. Å andra sidan vill man ju mota olle i grind. (ja ni hör ju, jag har ju blivit pensionär). Fuck. Måste grubbla lite mer på detta. Tänkte försöka hålla mig undan honom ett tag, det känns som det kryper i honom att vi umgås så mycket nu, å andra sidan märker jag på andra sätt att han uppskattar det. Och erfarenheten har ju lärt mig att han behöver längta lite. Och jag behöver fundera. Så fine, om han inte insisterar på onsdag så kanske vi ses till helgen, beroende på om han reser bort eller inte, och om han kanske vill ta med mig för första gången. Jag ser ju honom varje dag på jobbet. Ändå.