spyor och McD

Jag har verkligen problem med att måndagar kommer så vansinnigt fort. Det känns aldrig som om man har hunnit vila ordentligt samt gjort alla de där livskvalitetshöjande sakerna man borde göra. Och alltid denna förbannade trötthet.

Jag stapplade hem från jobbet i fredags och lade mig framför TV:n med en pizza i ena handen och fjärrkontrollen i andra. Sen kom C över och vi kollade på Tv en stund och läste ytterligare en stund och lyckades nog hålla oss vakna fram till halv tio sådär.

Men jag fick ju i alla fall vila vilket man inte kan säga om lördagen som tillbringades med syrran och systerdottern. Vi slog runt några timmar i Farsta Centrum, jag köpte Din Sko’s Whyred-kopior, faktiskt välgjorda men har inte bestämt mig för om jag tänker behålla dem eller inte. Det ser inte klokt ut när jag försöker få in jeansen i stövletterna, mest korvigt, framförallt är de ju alldeles för långa för det, och mina ben ser ehhh… mindre intressanta ut. Ska grubbla lite till, de kostade nästan ingenting men t o m nästan ingenting kan vara värt att spara till NY. Sen käkade vi på McD för att komplettera vår näringsriktiga semmelfrukost. Lyckades få några timmars sömn innan jag släpade mig iväg till middagen hos I, var inte alls motiverad, men hade tack och lov riktigt kul sen och kom nog inte hem förrän tre, eller så.

Söndagen däremot, my Lord, vilken dag. Från halv fem på morgonen fram till ca tre fontänkräktes jag med en huvudvärk från helvetet. När detta väl var över och jag badade mig hel igen inser jag att hela ansiktet är rödflammigt, i stora ojämna partier. Inser också att det är lika bra att ignorera det, för det verkar vilja stanna. Jag släpar mig till McD igen!, andra gången på en helg, och kanske fjärde på ett halvår, men det ligger nära och jag hade ingen kraft att leta upp något annat. Jag behåller all mat och åker sen hem till Loverboy som precis har kommit hem från sin helgresa. Är helt slut och behöver bara kärlek och uppmärksamhet (samt cola), vilket jag får till han somnar halv nio. Håller på att fundera på beroende, uppmärksamhetstörstande och vardagsliv och återkommer när jag kommit fram till något vettigt. Jaja, sådan var alltså helgen.

Countdown NY: 68 dagar.