jag rensar i själen

Processer. Det är vad som sker. Det är många saker som måste redas ut, saker som ska utvärderas och saker som måste förändras. Vissa saker kommer att ha förändrats när jag kommer ut på andra sidan. Det är läskigt, jag har ingen aning om vilka konstanterna blir. Jag anar att familjen och vännerna I, AM och K, kommer att förbli vad det är nu, det är jag nöjd med.. Men allt annat är osäkert, till och med Loverboy, Jag tror inte att jag kommer att förändra min inställning till honom, att jag kommer att sluta vara kär i honom, men däremot kanske vår relation förändras. Jag har på känn att mitt beteende gentemot honom kommer att förändras, jag hoppas att jag blir självsäkrare och inte lika beroende och ynklig, som jag känner mig nu. Och jag antar att relationen oss emellan kommer att påverkas av det. Förhoppningsvis till det bättre. Men mycket av resten av beståndsdelarna i livet kommer nog att se annorlunda ut. Har ingen aning om hur lång tid det kommer att ta, hur jag kommer att må, eller om jag ens kommer att lyckas att göra allt detta, men jag hoppas verkligen att jag klarar det, förändring är nödvändigt nu.

Berättade om min osäkerhet för Loverboy igår, varför jag är ledsen och hur det känns. Och han var väldigt bra, han backade upp mig, försökte finna lösningar och se det verkliga problemet (självkänslan). Han förslog kognitiv terapi och berättade om sina egna erfarenheter av att bearbeta problem. Det var bra. Men efter detta känner jag mig bara så fruktansvärt liten och blottad och naken. Det känns som om han är bättre och starkare än jag nu och att jag inte är något alls. Det är ju nödvändigt att vi anförtror oss åt varandra för att fördjupa förhållandet, men för närvarande har det inte givit något mer, förutom möjligtvis att jag har sett att han försöker hjälpa mig och stå bakom mig i det här. Han menade ju också att det är enormt viktigt att vi delar sådant här. Jag vill bara inte att det ska vara jag som lämnat ut ensamma sorgsna tankar.

Jag frågade honom hur han tycker att jag är, och han svarade ärligt att han tycker att jag privat är glad, rolig, spontan och varm men att jag professionellt är arrogant. Och det stämmer nog, men det är ju inte särskilt konstigt när jag hatar att vara på jobbet. Ett tydligt tecken på att det måste förändras.

Tror att bloggen kommer att bli ganska tung ett tag framöver, måste ventilera mina tankar, och sortera dem. Förhoppningsvis kommer något roligt då och då som jag kan blogga om. Well, jag ska göra mitt bästa i alla fall.

And by the way, inget allahjärtansdagfirande för oss, förutom en virtuell blomma och fina ord från Loverboy. Är allergisk mot sådan skit. Word.

Och så här ser Loverboys framtidsplan ut för oss:

” Vi kanske gifter oss i ett senare skede och kort därefter så får du klämma ut ngr småglin som vi fostrar hårt för att senare kunna sälja till tyskar”.

Jaa, vad säger man, romantiskt så det förslår.