En dålig dålig dag

Idag är en dålig dag. Jag är fortfarande trött, och det mesta känns sådär pissigt, jag har nära till gråten, jag kan inget, jag är tjock, jag vet inte vad jag vill göra med livet och yada yada. Det mest akuta problemet just nu är min karriär/framtid eller vad man nu vill kalla det. Jag tror att jag kommer att få researchjobbet, men känner att jag kommer att bli uttråkad, och framförallt ha väldigt få kollegor. Det blir ett ensamt jobb. Men det är något nytt, och jag behöver bryta den här slentrianen. Jag har blivit kallad till ytterligare två intervjuer med två olika personer inom avdelningen och vet inte ens om jag ska tacka ja till dem. Det borde vara bäst att gå dit och verkligen få reda på vad jag förväntas göra, hur framtiden kommer att se ut och hur arbetsmiljön är. Jag kan ju fortsätta att söka jobb även när jag har bytt. Jag är orolig för att jag börjar bli för gammal för att göra något nytt, speciellt om jag tar detta och sen skall börja om igen med att söka jobb och lära upp mig – det kommer att bli svårare att få sådana jobb jag vill ha ju äldre jag blir. Och jag är bekymrad över min inställning, det känns som en prestigeförslut att ta det här jobbet och byta till den avdelningen, det bekymrar mig att det är viktigt för mig. Jag är orolig för att jag kommer att ha svårt att komma tillbaka till den delen av företaget där jag vill vara och jag är orolig för att jag väljer en sk kvinnotjänst med dåliga möjligheter till löneökningar. Jag är orolig för att jag väljer mer än för närmsta året utan även för resten av min karriär. Jag vet inte ens om det här är det jag vill göra. Vad vill jag göra? Ska jag byta bransch? Hur då? Vad kan jag?

Blä, tråkigt inlägg men just nu är jag verkligen bekymrad. Jag tror att jag ska gå på intervjuerna och tacka nej om det inte passar. Det måste man väl ändå få lov att göra??