Fy faaaaaaaaan
Idag är en jävlig dag. Kaos på jobbet, sjukt mycket att göra och en stor allvarlig kris. Min syrra är dum i huvudet och min pojkvän är det också. Jag är tjock och har magsår. Fy fan.
posted by Bitter at 12:45
Bitter och cynisk, Lycklig. Äntligen.
posted by Bitter at 12:45
7 Comments:
Fy faaaaaan!
Hoppas soljäveln iaf lyser på dig.
Vilka är ni människor? Vänd på steken, skit i allt negativt och kör. Beklaga sig ej över arbete är bara energi till spillo: säg upp sig! Gör nåt vettigt. Om förhållandet går upp och ner över en tvåveckorsperiod känns det rätt svajigt, boka av där också: hitta sig själv.
hur går det, bitter och cynisk? vad hände, vill veta. du är bra!
Anonymous 1: om jag säger upp mig, hur ska jag då försörja mig?
Om jag dumpar min pojkvän efter två veckors upp-och ner: är jag inte 14 år då?
Ok, försörja sig... Alltså. Kan köpa att du inte vill lägga 60 timmar i veckan på ditt arbete, men då bör du heller inte ha ambitionen att göra karriär/tjäna pengar. Arbetar du mer än vad 90 % av de andra gör, så kommer du snabbt ganska långt. Och i Sverige arbetas det ovanligt lite om man jämför med större delen av östra Asien (Japan, Korea, Taiwan, Kina etc).
Förhållande: Känns som väldigt små motgångar gör stora vågor i ditt förhållande. Men det är väl så, gungar man i mitten av ett spindelnät, då rör det sig överallt. Det känns inte helt stadigt. Pubertalt att göra slut, kanske? På ett sätt lite trettonårsmässigt att beklaga sig över de små problemen. Men ok, det gör bloggen intressantare...
/F
Hej och hå, det blev en liten debatt av det här. Måste ju bemöta detta igen.
Jobb: jag jobbar mykcet och hårt, men lägger lagom med tid på jobbet i förhållande till vad jag mår bra av. Skulle kunna jobba ännu mer om jag hade ett nytt jobb, Egentligen inget fel på det jag har men det är dags för förändring, vilket inte är så lätt som man kan tro tyvärr. Jag jobbar på det!!! Och förra veckans kris var otroligt intressant men givetvis nervös eftersom väldigt stora pengar stod på spel.
Förhållandet: det är ett gissel, och det allra största problemet är min egen osäkerhet samt att vi har olika standards för ett förhållande. Jag håller på att komma ikapp osäkerheten och jobbar hårt med mig själv, och börjar se tydligare vad jag vill förändra. Jag kommer att ha SAMTALET, dock inte förrän efter påsk, eftersom vi ska till NY och Gotland före det och vill inte förstöra de resorna. Nu när jag (tror jag ) vet vad jag vill förändra blir det lättare att göra det också. Men livet är ju inte alltid lätt.
Och självklart är det trettonårsmässigt att beklaga sig över små problem, men det här är min dagbok (om än publik) och först och främst ett sätt för mig att bearbeta min tankar. Skriver jag ner dem, blir de tydligare att se. Jag kommer att fortsätta att gnälla över små och stora saker, samt även glädja mig över det positiva som händer.
Att vara både storslagen och patetisk. Det är det som är så rätt. Alltså rätt för mig, som gör att jag vill läsa dig o känna igen mig o få känna mig klok o få känna mig liten. Ja, allt - bara inte samtidigt.
Skicka en kommentar
<< Home