Mads

Har fällt alltför många tårar ikväll, I och jag lyckades äntligen komma iväg och se Efter bröllopet, och man kan väl säga att jag var lite mottaglig idag. Det där jävla budskapet att familjen är viktigaste, barnen och mannen och allt det där. Och allt annat ska vara oviktigt. Det muntrade upp en redan så fantasiskt måndag. Men Mads är ju alltid Mads. Man får vara tacksam för det lilla.

Har jobbat hemma idag, önskar att jag kunde göra det ännu oftare. Det är det bästa. Gick ut och sprang idag igen på lunchen och lyckades komma upp i 22 minuter. Foten uppför sig faktiskt någorlunda snällt, det gör inte så ont att springa med den, det gör ondare efteråt. Men ont ska väl med ont fördrivas, eller vad? Efter de här två korta löppassen har jag sådan fruktansvärd träningvärk i låren, ryggen och magen att jag har svårt att gå. På riktigt. Låren är värst, det är så plågsamt. Man tycker ju ändå att tre spinningpass i veckan ska ha tränat upp lårmusklerna lite, men tydligen var det inte samma lår.

På onsdag har jag min första Match-date. Är lite stressad, framförallt stressas jag av tanken på att det kommer att bli pinsamt och tyst och att jag kommer vilja gå därifrån. Jag är för feg för att gå för tidigt. Måste jobba upp courage till onsdag.