Äckligt
Jag har vinterkräkts mig till en platt mage. Det kändes sådär, eller snarare för jävla överjävligt, om jag skall uttrycka mig exkt. Idag var jag i alla fall tillbaka på jobbet och det gör över förväntan. En dag i taget funkar någorlunda just nu, det finns ju dessutom inget att välja på, så jag passar.
Måste berätta för P att jag inte kan träffa honom mer, på det viset. Han är för ljuvlig, men mitt inre är tomt som en BIB, alltför ofta. Han vet ju nästan om det, det känns bara så elakt att behöva. Men jag är en stor flicka som står för mina känslor och handlingar, och modigare för varje dag.
Stora läskiga affären, som jag kanske kanske kan vinna, börjar gå åt rätt håll. Åker till COP nästa onsdag och har mitt livs föreställning. I det här tillståndet. Shit. Ännu ingen panik, men återkom på tisdag kväll, så har jag nog spontanupptagit vinterkräksjukan igen.
Annars lägger jag ner alla män nu, ska avregistrera mig från Match, love är inte på agendan just nu. Det känns väldigt skönt. Enda undantaget är den synnerligen välsynkade man jag nu mailar med, han ska få en chans, mest för att jag måste vara korkad om jag låter bli. men jag känner mig själv ganska väl vid det här laget, så det blir nog inget där heller. Men då har jag försökt, och efter det går jag i idé fram till sommaren. Det blir nog bra.
Måste berätta för P att jag inte kan träffa honom mer, på det viset. Han är för ljuvlig, men mitt inre är tomt som en BIB, alltför ofta. Han vet ju nästan om det, det känns bara så elakt att behöva. Men jag är en stor flicka som står för mina känslor och handlingar, och modigare för varje dag.
Stora läskiga affären, som jag kanske kanske kan vinna, börjar gå åt rätt håll. Åker till COP nästa onsdag och har mitt livs föreställning. I det här tillståndet. Shit. Ännu ingen panik, men återkom på tisdag kväll, så har jag nog spontanupptagit vinterkräksjukan igen.
Annars lägger jag ner alla män nu, ska avregistrera mig från Match, love är inte på agendan just nu. Det känns väldigt skönt. Enda undantaget är den synnerligen välsynkade man jag nu mailar med, han ska få en chans, mest för att jag måste vara korkad om jag låter bli. men jag känner mig själv ganska väl vid det här laget, så det blir nog inget där heller. Men då har jag försökt, och efter det går jag i idé fram till sommaren. Det blir nog bra.
posted by Bitter at 18:33
2 Comments:
Har precis hittat till din blogg, via Glimras blogg, och jag känner igen mig i så mkt du skriver. Min pojkvän dumpade mig efter 4 år för ca 1 år sedan och fy f*n vad jobbigt det är! I lördags ringde han och berättade att han träffat en 23-åring (han är 36, jag är 30). De hade träffats i en hel vecka (!) och det tyckte han att jag behövde veta - seriöst! Vi har försökt att vara vänner, men det är i sådana lägen man undrar hur j*vla klokt det verkligen är. Det är bara så svårt att bryta helt när man har så mkt gemensamt umgänge. Känner just nu för att fly till andra sidan jorden...
Försökte mig också på internetdejtande i ett desperat försök att känna att jag duger eller nå't, men med ungefär lika misslyckat resultat som du. Det är så svårt att känna ngt för ngn som man träffar på det viset, eller hur? Plus att man ju inte direkt är mogen för det heller för tillfället, precis som du säger:-) Önskar dig all lycka, allting brukar bli lättare när våren och sommaren kommer. Själv känner jag att det får ta fram till dess, sedan måste livet börja igen.
Åh hoppas verkligen att ditt liv börjar snart igen, jag förstår precis det du skriver. Men mitt allra bästa tips är: ingen kontakt alls. Det HAR faktiskt hjälpt. han är mycket mer avlägsen därför.
Internetdejtande suger, i alla fall funkar inte jag så, det tar tid innan det händer något. Men man försöker ju vara optimistiskt!!
ta hand om dig!
Skicka en kommentar
<< Home