En dag till...

Pappa sitter och pratar i tfn, vi har varsitt glas vin. Jag är lite glad för vinet. Det var väldigt gott.
Jag har tagit mig igenom ännu en dag på jobbet, och det funkade. Jag funkade socialt, och fick sova 9 timmar inatt, visserligen på kemisk väg, men ändå.

Jag har lagat avloppet, kallas för "kan själv" av mina vänner. Hmm.

Ok, jag har rökt lite också. Det var ännu bättre.

Ibland känns framtiden ändå lite rolig, i små stunder. Det går att svälja.

Nu snart: fantastisk mat på Fantuzzo, Fantozzi, whatever.

Min kollega frågade mig om jag ville gå på blinddate med hans vän. Det måste betyda att jag är accepterad. Inte för att det betyder ngt i längden, men det känns lite trevligt, att det funkar på jobbet.

Och framförallt, i stunder som dessa, vilka ljuvliga vänner jag har, jag blir oerhört rörd och glad av all er kärlek. De flesta läser inte ens detta, men det finns några. I love.