lördag 17 februari 2007

Svängigt

Det går fort. Upp, och sedan ner.
Ny trevlig kollaps.

Jag gör planer för att överleva, men förstår inte hur det ska gå. Överhuvudtaget.
Imorgon känns det säkert bättre igen. Jag antar det, men det hjälper inte nu.

Idag är ensamheten en aning för påtaglig. Den känns så meningslös. Jag kan inte uppskatta den längre.

Pratade länge med baby-sister, som har ungeför liknande tankar som jag. Vi lovade varandra att alltid ringa först, när ångesten sätter in, innan vi försöker döva den. Det kanske kan funka, om inte annat vill jag rädda min lillasyster.

Maite var gudomlig. Så klart. Men ändock.

4 Comments:

Anonymous Anonym said...

Häng kvar med oss. Det är värt det.

19:27  
Anonymous Anonym said...

Stanna kvar här!//E

21:58  
Anonymous Anonym said...

liten bitter - om du inte får det du vill ha. Ge - många behöver. och du har säkert massor. kärlek o omtanke. du åker till bangkok om några dagar. besök skandinaviska kyrkan på sukhumvit soi 33. fråga prästen eller fråga efter eva som arbetar socialt var du kan hjälpa. bad, sol, shopping i all ära, men att ge där behoven finns skänker även dig sinnesro o mening. puss

14:01  
Blogger Bitter said...

En mycket bra tanke, men mellanlandar bara i bangkok, men går i liknande tankar på hemma plan.

20:44  

Skicka en kommentar

<< Home

BlogRankers.com