In the middle of my brain

Ägnade mig åt en och halv timmes reflektion på vägen hem. Och kom inte fram till någonting. Tankarna fladdrade men nådde aldrig fram. Något litet hände ändå. Jag insåg att jag just nu är mållös. Utan mål. Saker och ting kan nog vara bättre, men just nu är allt good enough. Och det var ju hit jag ville komma. Och nu känns det lite märkligt, lite tomt. Min strävan, den alltid närvarande kampen ligger på is. Kanske är det sommaren. Eller så är jag blaserad.

De mål jag fortfarande har känns just nu inte särskilt intressanta. Jag försöker halvhjärtat arbeta mot dem, men det blir inga resultat. För jag bryr mig inte.

Ett bra tillstånd, och ett tråkigt tillstånd. No less.