Ja ba liksom
Mycket hård dag på jobbet, det börjar närma sig måndag, och det är långt kvar till presentationen släpper. Tre dagars övande borde få den att funka, jag vet ju i alla fall vad jag ska säga. Problemet är väl att jag kommer att bli så satans nervös. Borde kanske ta lugnande innan, men risken finns att jag somnar istället. Lugnande för andra är sömnmedel för mig. Tro mig.
Väldigt otippad kväll hemma hos A med hennes 15-åriga mentorbarn och en vän till henne. Å ja ba, liksom, respekt, va. Jag lovar, jag pratar så nu. Men ganska roligt ändå, hade ingen aning om hur tonåren funkar nuförtiden. Nu vet jag. Man träffar alla killar på nätet. Typ som, ja, vuxna gör liksom, ba. Och jag har nog aldrig känt mig så gammal någonsin.
Oh well, nu skönhetssömnen och ett nytt klockan sexförsök. Jag trodde jag hade hittat ett perfekt sätt att motivera mitt pizzaliv, men blev upplyst idag på jobbet att jag måste springa 1,8 mil för att bränna bort en pizza. Inte bra. Inte alls. Måste kanske sluta med pizza? Känns helt fel.
Väldigt otippad kväll hemma hos A med hennes 15-åriga mentorbarn och en vän till henne. Å ja ba, liksom, respekt, va. Jag lovar, jag pratar så nu. Men ganska roligt ändå, hade ingen aning om hur tonåren funkar nuförtiden. Nu vet jag. Man träffar alla killar på nätet. Typ som, ja, vuxna gör liksom, ba. Och jag har nog aldrig känt mig så gammal någonsin.
Oh well, nu skönhetssömnen och ett nytt klockan sexförsök. Jag trodde jag hade hittat ett perfekt sätt att motivera mitt pizzaliv, men blev upplyst idag på jobbet att jag måste springa 1,8 mil för att bränna bort en pizza. Inte bra. Inte alls. Måste kanske sluta med pizza? Känns helt fel.
posted by Bitter at 21:54
5 Comments:
ett tips för att komma över nervositet är att träna positiv visualisering - igen... Du ser dig själv komma in och äga estraden, genomföra presentationen med bravur, ta emot folkets jubel, osv. Ta med så många detaljer som möjligt, scen för scen. Om igen. Andas är heller aldrig fel. Och perspektiv är bra - jorden står o faller inte med presentationen. Du ger ditt allra bästa och det duger, så enkelt är det. Men om du slarvar då blir det repressalier.
Jag är också sjukt nervös inför presentationer, så nervös man kan bli faktiskt. Min kropp slutar bokstavligen att fungera, och då menar jag inte bara det vanliga illamåendet dagarna innan utan även under själva föredraget. Hjärtklappning får jag alltid men vid några tillfällen har jag fått andnöd så att jag inte kunnat prata eller stå upp. Det spelar ingen roll vilka eller hur många som lyssnar, det är själva situationen som triggar kroppen att tro att det är kärnvapenkrig eller nåt. Men, till saken: jag har vid två tillfällen tagit betablockare innan presentationer och det har faktiskt hjälpt. Man blir inte trött av dem som av vanliga lugnande men de hjälper till att hålla nere det rusande hjärtat och kroppens andra stressreaktioner så att man kan fokusera på andra saker än att stå upprätt och försöka få rösten att hålla. Vet dock inte hur lätt det är att få en läkare att skriva ut dessa till personer utan hjärtproblem. :)
Snöstjärna! Är det inte bättre att avstå från presentationen än att äta betablockerare. Vet knappt vad det är men det låter som ngn substans man allvarligt bör överväga att inta, eller?! Måste alla människor vara hejare på presentationener? Är inte "social kompetens" på väg ut? Tröttsamt, är det faktiskt med alla proffsiga utåtriktade estradörer. Suck kan vi få lite naturliga blyga stammande medmänniskor...Vill du utmana dig själv blir det ju inte heller någon träning med kemiska substanser inblandade, eller? har jag fel?
Ja du Anna, jag vet ingen som tagit en universitetsexamen utan att genomföra en eller flera presentationer. Ibland har man helt enkelt inget val, även om jag undviker de presentationer jag kan. Det var en läkare som skrev ut betablockarna och jag litar på hans omdöme. Jag tar hellre den lilla risk ett par gångers medicinering medför, än att hoppa av en utbildning som gör att jag får mitt drömjobb.
Och angående "blyga stammande medmänniskor" så håller jag självklart med dig, fast jag måste också säga att det är en vanlig missuppfattning att alla med scenskräck är blyga! Själv är jag väldigt utåtriktad, det är inte blyghet som gör att kroppen freakar ur som den gör. En gång pratade jag mig till att få hålla mitt föredrag inför EN enda lärare, på hans arbetsrum, och fick ändå panik så snart jag ställde mig upp och skulle börja. Trots att jag pratat med denne lärare många gånger och inte var ett dugg nervös innan... Fullkomligt ologiskt, och därför också rätt omöjligt att komma tillrätta med.
ja, du har väl rätt i att det är mycket opraktiskt och hämmande att inte kunna klämma fram en enkel presentation. Svårt att undvika hela livet. Men förmodligen finns det verksamma metoder att övervinna prestationsångesten. Även för dig. Lycka till snöstjärna o ska man se ngt positivt i det hela så har du en kropp som talar ett tydligt språk. Kram
Skicka en kommentar
<< Home