Idag fyller jag ett år - långt inlägg

Idag har jag varit singel i ett år. Det längsta någonsin. Eller sedan jag var sjutton åtminstone. Jag har funderat en hel del den här tiden, jag har också kommit fram till en del saker. Som varför jag inte varit singel så här länge förut. Svaret är inte helt självklart, för ensam har jag levt ganska många av de åren. Och svaret är inte heller att jag "behövt" någon. Men att jag kanske har valt att göra det. Meta?

Anyway, mina slutsatser i punktform:
- Jag har blivit grymt bra på att ta hand om mig själv. Ta hand om negativa tankar, men också på att se till att göra roliga saker. Trots sorger har jag haft ett ganska roligt år.
- Jag har fått många nya vänner.
- Jag har återfunnit mina intressen och mina drömmar. Jag har ägnat tid åt dem. - Jag värderar saker annorlunda, bättre tycker jag själv.
- Jag har blivit mycket bättre på att ställa krav, göra det som är rätt för mig.
- Mina krav har ökat enormt, på allt jag gör, människor jag träffar. Och det har bara berikat. - Jag har lärt mig att ta den plats jag behöver, varken för mycket eller för lite.
- Jag har blivit mycket modigare, jag gör det som är viktigt, även om det är obekvämt.
- Jag är faktiskt mycket lyckligare, på en glidande skala.
- Jag har insett att lycka (för mig) är att verkligen uppskatta det jag har. Och det gör jag. - Jag har blivit relativt trygg i mig själv, behöver inte andras uppskattning för bekräftelse längre (inte så mkt i alla fall). Jag vet att jag duger just fine.
- Jag är stolt över mig själv.

Halleluja.

Men såklart är jag inte färdig. Vem blir någonsin det? Och det är bra, jag vill ha fler mål att uppnå. Och vad det lider vill jag träffa en man. Inte vem som helst. Men någon som funkar för mig. Jag vet att han finns därute, men det som är så väldigt skönt är att det inte är bråttom. Jag har ett bra liv ändå. Och de orden trodde jag nog aldrig att jag skulle skriva.

Och till sist, Loverboy framkallar inga tårar längre. Möjligtvis gör det mig arg emellanåt, att jag var för svag för att stå upp för mig själv. Men det gör jag nu, så ingen större energi läggs på det heller. Jag tycker faktiskt om honom, han är en bra person.

I've come a long way.

Och nu hurrar vi unisont för mig.
Hurra, hurra, hurra.