Det går väl an

Jag ligger ju helst under stenen. Men tvingade mig till jobbet ändå. Och det funkade bra. Det gick bra. Jag var upptagen med viktiga saker hela dagen så jag hade inte tid att fundera på min misär. Det var ganska skönt. Det gav mig hopp om att kunna stå ut ett tag till.

Sen hängde jag på Fashios jobb, på en schysst föreläsning om skönhet. Och jag fick en fin påse med mig hem som ska prövas. Jesus, jag kommer att bli oslagbart vacker. Det känns bra.

Sen ville jag gå hem och och lägga mig under mitt täcke och vara lite sjuk. I tvingade mig till motsatsen, eller ja, ett glas vin på Mondän så vi skulle hinna prata. Och det var bra. Vi hinner inte så ofta nu förtiden. Dessutom kom jag på en ny idé för mitt framtida liv som jag ska grubbla på lite grann. Det kan vara görbart, men jag vet inte ännu. Men det kändes riktigt bra.

Och en timmes samtal med en fantastisk man gjorde mig glad alldeles på slutet av dagen. Det finns mycket att vara tacksam för. Jag ska börja med det.
Nu sängen, och uppladdning inför morgondagens middag med två femtonåringar. Jag varnar nu: jag kommer byta språk lagom till kl 22 imorgon. Hejdå tanten.