Först blir det bra, sen åt helvete

Konferensen gick bra. Mycket bättre än jag hade väntat mig. Varje möte med nya gruppen känns stimulerande, som om det faktiskt ska bli kul att jobba med dem. Och sen tillbaka på jobbet igen hatar jag det, hatar jag min kollega, och jag fattar inte hur jag ska stå ut. Och inte vad jag ska göra istället. Det kommer att bli bra. Förtröstan och sånt. Men fan vilket dåligt tålamod jag har.

Igår middag hemma hos I och nu snart drinkar på Nada. Det bli bra idag också. Imorgon är det fredag och då blir livet uthärdligt igen.