Whining for ya

Ok, det här blir det sista gnälliga inlägget på ett tag, från och med imorgon kommer jag vara little miss sunshine. Men jävlar vad jag tycker synd om mig själv just.

Tankarna bara snurrar, fortare och fortare. De når inte fram. Det går inte att strukturera dem, jag kommer inte fram. Jag vill bara ligga ifred. I tystnad. Igår somnade jag klockan åtta. För jag såg ingen anledning till att vara vaken. Jag måste hitta en väg, eller i alla fall en väg att strukturera mig. Hitta en plan. Hitta att sätt att förhålla mig. Skapa ett hålbart sätt att leva. Jag måste göra det. Och jag ska göra mitt allra bästa idag för att åtminstone hitta trådändan. Så får jag börja dra där. Och se vad det blir. För så här är det inte meningen att man ska leva. Inte jag. Inte mer.