Status:hälsa
I den fortsatt positiva andan så kan jag härmed meddela hur jag själv mår. Borta är:
- halsbränna
- nästäppa (nästan)
- ryggvärk
- Sömnapnéerna som plågat mig fruktansvärt mycket. Peppar peppar, men det har gått bra tre nätter nu.
- karpaltunnelsyndromet
Så befriande att känna sig nästan frisk. Tyvärr är detta kvar:
- Såret i underlivet, men det försvinner ju snart
- 18,6 kilo
- foglossningen, som ju är det värsta. Det är lite bättre än före förlossningen, men jag har väldigt ont till och från och måste fortfarande ha båda kryckorna. Jag är väldigt rädd att det inte blir bra. Men 90% är besvärsfria efter tre månader. Och nu har det gått tio dagar, så jag får ha lite tålamod.
posted by Bitter at 17:42
4 Comments:
Jo, jag tror också att du får ge dig till tåls lite grann med foglossningen. Det tar sin tid. Men så roligt att höra att du mår bättre! Det är ju inte meningen att man skall ha det så som du har haft det. Så skönt att ni kan ta det lite lugnt nu. Och jag minns också att man inte gjorde något annat än matade och bytte och bytte och matade. Helt sysselsatt menar tanten.
Stort grattis till söt-Sigge!
Jag vill bara peppa dig med att jag hade "den värsta foglossning läkarna sett", kunde bara stå upp den sista månaden, min man fick släpa mig till badrummet, kunde varken sitta, ligga eller gå utan enorm smärta och sov således i max 10-minutersintervaller ståendes på knä lutad över en saccosäck. Efter förlossningen kändes det genast lite bättre, men jag kunde inte börja gå själv förrän efter 1,5 vecka, då med pytte-myrsteg.
MEN, sen gick det otroligt snabbt framåt! Efter en månad kunde jag gå relativt normalt korta sträckor. Efter tre månader kunde jag gå helt perfekt, precis som vanligt igen!! Efter ett år kunde jag t.o.m. springa min vanliga löprunda utan problem. Så have faith :)
Kram
Usch, hoppas foglossningen läker bra så du kan röra dig OK snart igen, kryckor o bebis känns inte som en helschysst kombo - tur du har din fina man!
Åh så skönt att höra att det är fler än jag som haft problem, och ännu skönare att det faktiskt läkt också. Det är min stora oro. Det är ju fortfarande jobbigt psykiskt, att ha smärtan och den oron, men jag har tillförsikt, det har jag. Mindre av tålamod dock.
Skicka en kommentar
<< Home