Corona - 20 mars - så långt inlägg

Idag var ungefär som igår. Barnen hemma, min man hemma, trots att han egentligen skulle jobbat i stan. Det blev lite stökigt och oplanerat men det gjorde inget.
Vi hade ett väldigt bra samtal om risker, rädslor och framtiden och bröt verkligen ner allt vi är rädda för, här kommer lista:


(Brasklapp - jag vet att jag svartmålar allt, men så funkar min hjärna och så behöver jag sortera upp det. Förhoppningsvis blir det inte katastrof etc. Men.)


1. Kan vi bo kvar i huset om krisen kommer? Högst sannolikt ja. Vi har även stor del i bunden ränta om något aggressivt skulle hända på den fronten. Om inte, har jag stått länge i bostadskö. Bostadslösa blir vi troligtvis inte. Bra.
2. Kan vi leva på en lön ("Leva" - jag är ett bortskämt as, jag vet)? Ja det kan vi, även om det blir ansträngt så det räcker. Men det skulle gå. Jag har även inkomstförsäkring som räcker ett år, kanske upp emot två om man sparar det mesta. Så ja, vi överlever. Skönt. (Men intressant att fundera på hur lyxigt livet har blivit, och hur mycket man faktiskt kan avvara. Så har det faktiskt inte alltid varit).
3. Vad händer med Sverige? Kommer vi få mörkblå/brun regering som resultat av detta? Finanskrisen 2008 gav förutsättningar för Trump, Bolsonaro och alla onda jävlar där ute. Jag väljer att tro på motsatsen. Tycker regeringen varit oerhört bra hittills. Min man är mer rädd. Men detta kan inte vi påverka alls just nu. Vi släppte det med. Också bra.


Men, vi kom också fram till några fokusområden, om det blir riktigt svåra tider (alltså även bra att tänka på nu, vi börjar ju nu):
1. Barnen. Att uppfostra dem till bra människor, att ha roligt med dem och faktiskt lägga mer tid på att göra saker tillsammans.
2. Vår relation. Inte bara för att skulle de riktigt svåra tiderna komma, så skulle vi vara beroende av varandra på ett sätt vi inte är nu. Men också för att vi kanske skulle tillbringa ännu mer tid tillsammans och kunna hitta det roliga i livet där. (Det är rätt fint nu med).
3. Tacksamhet för det vi har.
4. Skulle det bli ett krisläge så kommer jag ha stora behov av att ta hand om min psykiska hälsa. Min oro, min eventuella arbetslöshet och vad det innebär. Det kommer vara tufft och krävande och det behöver vi då ta hand om väl.


Så med detta samtal, och denna övning gjord blir det lättare för mig (oss) att faktiskt kunna lyfta blicken mot den kris vi står mitt inne i. Möjligt för mig att vara generös, stötta folks verksamheter, hjälpa till där det behövs, och jobba stenhårt på jobbet för att allt ska lösa sig väl. Med det kommer också en positiv känsla, kraft och ett visst lugn. Och jag slipper tappa andan av ångest till och från.


Det finns förstås en tanke om att detta kanske är det allra bästa som kan hända oss, klimatet, världen et c på lång sikt. Men vad vet jag?


OBS! Detta inlägg handlar om min priviligierade vardag och att min största rädsla är att vara utan försörjning. Kan vara irrationellt, men också inte. Jag har tagit ansvar för min egen ekonomi sen jag var 13 och det är min trygghet och ryggrad att den fungerar. Ber om ursäkt om jag provocerar någon med detta för jag vet hur bra vi har det. Både i Sverige och för att inte tala om alla människor som flyr sina hem et c och tusen andra sätt att lida på. Jag fattar allt och här tänker jag faktiskt be om detta: om det inte finns något snällt att säga om det här inlägget, låt helst bli. Detta är en del av min innersta skräck jag blottar här.