To be an influencer, part bla bla

Jamen det var ju två hemliga grejer jag inte kunde skriva om i höstas. Och sen hände livet, Covid-19 och lite med och motgångar - och nu är vi framme vid avslöjandet av den första grejen.


På jobbet blev jag ju tillfrågade fyra gånger om att ta en roll på rätt hög nivå under hösten och sen när det kom till kritan drogs erbjudandet tillbaka, kan man säga kortfattat. Jag blev rätt sur och började fundera på  om jag verkligen var på rätt plats. Och det är jag inte. Jag har ett superbra team, trivs väldigt bra med dem, men inte med det område jag arbetar med. Jag vill tillbaka till min huvudkompetens och jag har under minst fem år hållit utkik efter sådana jobb i den branschen jag startade min karriär. En bransch som jag bedömer är hyfsat säker och stabil framåt. En bransch att faktiskt stanna och bli gammal i. Typ. I november hittade jag ett sådant jobb. I slutet av mars fick jag äntligen ett efterlängtat avtal.


Till saken hör ju att det jobb jag har nu aldrig har varit ett drömjobb, utan alltid en lösning för att slippa vara stressad, när jag slutade på mitt gamla. Så detta är logiskt, och skulle hända förr eller senare.


Jag är superpepp och glad och samtidigt inte alls, eller känner det knappt, för det är så himla skumt och konstigt att byta jobb frivilligt i en tid när många jag känner förlorar sina. Det känns för bra för att vara sant så jag väljer att inte tänka på det så länge. Om fyra veckor börjar jag. Då ska jag tänka på det lite.


Men egentligen - YAY! Har äntligen fått ett riktigt roligt jobb som passar min kompetens perfekt, i den bransch jag önskar. Och med kontor inne i stan. Detta har jag längtat efter i åratal. Hurra, hurra. Jag ska vara gladare för detta lite längre fram.