fredag 1 juli 2005

mail mellan oss

Han är ett totalt psycho. De här mailen har utväxlats mellan oss sedan i måndags när jag flippade och bestämde mig för att skicka ett arg-mail till honom på kvällen. Det var ju också då som jag bestämde mig för att det är kört, att ge upp och allt det där. Och sådan är statusen fortfarande.

Från mig – kaninkokerskan:

"Jag är så arg på dig för att du inte har kunnat tala om för mig att du inte vill träffa mig mer.

Jag kan inte ge mig in i sådana här saker halvhjärtat, speciellt inte med tanke på att vi jobbar ihop, så för mig väcks tyvärr starkare känslor, i synnerhet efter så här lång tid.

Det känns orättvist att du kan gå hit varje dag och vara helt oberörd medan dagarna här blir rätt jobbiga för mig. Så hade det ju inte behövt bli om du hade sagt till med en gång när du ville dra dig ur.

Du som är så rädd om ditt eget hjärta att du inte kan lita på människor borde kanske vara lite mer varsam även med andras."

Hans svar:

"Förstår inte riktigt nu. Jag är definitivt inte oberörd av situationen, har aldrig påstått eller visat ngt annat!

Jag har varit ganska försiktig och motsatt mig en relation ända från början, vilket vi oxå talat om. Jag är lessen om jag nu sårat dig och inte givit dig den uppmärksamhet du faktiskt är värd

Kan inte skriva om detta, talas vid istället."

Mitt svar:

"Ok, vi kan prata. När?"

Hans svar:

"Vad sägs om en drink efter jobbet ngn stans,

måste dock iväg på middag vid ca sju- halv åtta."

Mitt svar:

"Yes till en drink - välj du plats.

Har precis köpt en lägenhet så är jag är lite skakig just nu"


Sen kommer han fram och sätter sig bredvid lägenheten för att titta på den, sitter där länge och är precis som vanligt. Jag fattar inte hur han tänker. Varför är han så trevlig. Han vet att jag är arg. Ledsen och framförallt kär i honom. Vad försöker han uppnå. Det farliga är ju att jag ju ändå får lite hopp. Jag är en sådan looser. Så jag undrar verkligen vad som kommer att sägas i kväll. Jag tänker i vilket fall som helst vara ganska avståndstagande mot honom i all framtid. Kanske blir han kär i mig av det, eller så blir han inte det och jag kommer kanske att komma över det. Varför är livet så svårt? Jag måste istället koncentrera mig på min nya lägenhet, mitt nya liv och så småningom min nya kropp. De ser på jobbet att jag gått ner i vikt och jag ÄLSKAR det. Måste behålla detta, och gå ner ännu mer. Jag behöver det.
BlogRankers.com