Nya tider

Jiiisus, vad konstigt livet och världen är. Har haft helt Ok semester och klarat mig ganska bra utan S, och inte tänkt på honom så himla mycket. I måndags var han på jobbet första dagen och det kändes tungt, för han kändes fortfarande lite för speciell. Och igår kom han hem och skulle hjälpa mig att måla men vi söp ner oss istället. Och han var så på, och försökte hångla upp mig hela tiden men jag backade och pratade istället allvar med honom. Först. Jag talade om för honom att jag inte ville vara någon sängvärmare i brist på något bättre och att jag nu kommit över honom och inte har lust att hamna där igen. Och då börjar han. Han säger att han tycker väldigt mycket om mig, att han inte kan släppa detta, att han aldrig har träffat någon förut som han kan prata med som med mig, att det är attraktivt att jag är så beläst och intellektuell. Att jag har en sådan livsglädje. Sen sa han att han har svårt för kärlek pga saker som hänt förut och sen började han gråta. Duh. Fattar inget, vet inte om han grät på riktigt eller om han är en sån som kan gråta på beställning. Det kändes konstigt i alla fall. Sen hånglade vi alla fall och han kändes rätt så kärleksfull. Och sen knullade vi och det höll på i en evighet, men han var väldigt angelägen om mig, men jag kände ju inget som vanligt och till slut tog det slut. Sen somnade han och började snarka. Och två gånger under tiden sa han att han tyckte om mig. På morgonen körde vi en stund till, han pussades väldigt mycket i dörren och ringde fem minuter senare bara för att säga hej. Och nu har vi pratat och mailat hela dagen. Vad händer? Är han kär i mig? Ska vi bli ihop? Vill jag verkligen det nu? Han messade på lunchen och frågade om jag redan dragit på semster utan att säga hej då. Magic.