The eagle has etc etc

Det känns som om vi har landat i någonting. Vi ses så ofta, och längtar så mycket när vi inte kan ses. Och jag får hela tiden mycket love och bekräftelse. Och jag är oerhört lycklig. Och det är fantastiskt. Men jag är också så rädd för att det försvinner nu när det verkligen känns rätt och perfekt. Och jag är rädd för att vi för snart hittar våra roller och blir alltför bekväma i dem. han är en keeper, och därför måste det funka på lång sikt, utan vanlig lång-sikts-skit. Det måste vara så märkvärdigt och fantastiskt att lång sikt känns som det enda alternativet. Och jag vet itne hur man gör det. Och jag har ju ändå tränat på detta sen jag var 17. Har ingen lösning. Och längtar samtidigt ihjäl mig, fast han sitter fem meter bort hela dagarna.

Annan skit - min bästa kollega har fått ett annat job. Vilket är bra. För henne. OCh jag gläds faktiskt för henne. MEN jag måste också byta. NU NU NU. Det finns så himla få kul jobb och hon har knipit ett av dem. Det känns som en omöjlighet att lyckas få något nytt. Min love har lovat mig att hjälpa mig att lägga upp en strategi för detta. För nu är det nödvändigt att agera. När hon sticker kommer jag att gå under här. I mean it.