jag är sjukt lycklig. Hurra!

Jag är så lycklig. Det är en fantastisk känsla, det var så länge sen.
Han var bortrest igen, och jag var på landet med I och A hela helgen. Vackert, brinnande löv, knivskarp stjärnhimmel och sövande luft. Hemma i stan träffades vi äntligen. Äntligen. Han hade presenter med sig till mig från resan, superlyxig ansiktskräm från Lancome, vin och annat. Vi lagade mat och pratade i timmar, ville aldrig sova utan bara vara med varandra. Vi talade om relationer, gamla sådana och den vi har nu. Två gånger sa han till mig att han var kär i mig och jag grät nästan av fullständig lycka. Vi talade om äktenskap och samboskap som en naturlig utveckling. Vi gav varandra miljontals komplimanger och vi kysstes i timmar.
Vi bekräftade varandra och lyfte varandra. Det var vi. Och idag vill han träffa mig igen. Längtar efter kvällen. Han tycker jag är väldigt osjälvisk och det känns makalöst att höra, är inte alla inbitna egoister? Och han menade samma sak som K menade när hon sa att jag var kärleksfull, att jag ger mycket, i små gester. Tänk att jag är sån, jag visste inte.
Jag vill tillbringa mer tid med honom för den här drogen är den bästa jag prövat. Ever.