Hemma igen

Är tillbaka från London. Det måste vara den absolut tråkigaste och mest outhärdliga utlandsresa jag någonsin gjort. Otroligt bortskämt att gnälla över gratisresor med gratismat men jag ville bara hem. Jag vill läsa böcker, ligga i sängen under ett varmt täcke med en härlig varm man bredvid mig. Det är precis vad jag ska göra i helgen. Förutom mannen då.

Och kärleken. Ja kärleken är helt makalös, fortfarande. Det är fantastiskt precis hela tiden och jag är så oerhört rädd för att det ska ta slut, att något ska hända, att han ska tröttna, och föredra ensamheten framför mig. Det är verkligt rosa spunna drömmar och bättre för varje gång.

Igår sa han "you are my future". Good lord. Och vi pratade bröllop, om vi ville ha söner eller döttrar, om att jag är annorlunda än hans gamla tjejer (of course), men så tillvida att jag kan bjuda honom motstånd, att han inte kan köra med mig och göra som han vill. För att man tappar respekten. Och precis så känner ju jag med honom. Lovely match. Han har även berättad för några släktingar, att jag är varm, intelligent, intressant, vacker och inte fussy. Och han var stolt. Han är stolt över mig. Shit!

Han åker bort igen men kommer hem på söndag. Längtar redan så mycket. OCh nästa helg är VÅR. Hela helgen med honom. Jobbigt att jag har andra grejor jag måste göra men ska försöka ställa in så mycket som möjligt. Det här har jag väntat på i 100 år tror jag.

Har för övrigt 29-jeansen på mig, som visserligen verkar ha blivit lite uttänjda, men ändå sitter lite väl hårt.

Ska hänga med K & T ikväll. Nice