Grus i maskineriet..eller?

LÅng härlig helg. Den där helgen jag har drömt om så länge. Blev den så bra då? I don't know. Festen var jättekul, men har ångest när folk går hem från mina fester, det känns som om de inte tycker om mig, eller att det är kul där. Men vad fan vet jag. Loverboy berättade att han berättat för familjen om mig, något han tidigare i veckan sagt att han inte skulle gör på länge. Han tyckte att tiden var rätt. Jaha. Och jag blev ju jätteglad men förvånad. Och han sa att han älskar mig, för första gången. Och det var så stort. Och så lyckligt givetvis. Jeesus, vad glad jag ändå blev. Sen hånglar vi och sover hela helgen och det är underbart. Jag är lycklig. Igår skulle han bort på kvällen men ville så gärna träffa mig efter så han bad mig komma över före så att jag skulle vara där när han är hemma. Och jag är ju en sucker för honom så jag skundar mig bort och det är helt Ok, för jag sover, läser och kollar på TV, och trivs väldigt bra. Till han kommer hem och är rätt så grinig. Han säger tom "jag är grinig, men tycker om dig ändå", bara så att du vet. Hvadever, tänker jag, men påverkas mer än vad jag tror och under natten känns det väldigt märkligt, som om han drar sig undan mig i sömnen hela tiden. Och jag sover inte många minuter. På morgonen var han söt och glad som vanligt men känns lite undanglidande idag på dagen. Är det mina hjärnspöken som ger sig tillkänna igen? Vet inte, känner mig själv lite trött på det intensiva umgänget , men längtar samtidigt ihjäl mig efter att få träffa honom igen. Tidigare har jag ju bara längtat efter honom, och varje date har varit fantastisk. Nu ses vi jämnt och det känns kanske lite för mig som en vardag tillsammans. Redan?
har hittat en fantastisk cardigan med fickor och läderklädda knappar till honom i födelsedagspresent. Ska kolla efter den i hans storlek. Vill ju ge honom hela världen.