Onda tankar river mig

Är svartsjuk. Inte egentligen gentemot någon särskild, bara potentiellt, förbyggande sjukt jävla svartsjuk. På alla tidigare, på alla som kanske kommer. På alla som vill ha honom, som sms:ar honom med love. Även om han bara vill ha mig. Förstår inte hur jag ska lyckas behålla honom livet ut. Han är så lovely. Och fast han är en sådan person som nog är väldigt monogam tror jag att han ändå är lite för mycket av en epikuré att hålla till godo med mig livet ut. Hur fantastisk jag än är, så kan nog inte han äta vanilj varje dag. I need to be chocolate once in a while.