Nu känner jag mig i alla fall smal...

Kommer inte ens ihåg förra veckans inlägg, kommer iofs igår anledningen till att jag skrev det sista jävliga, men är idag tisdag tillbaka på jobbet efter YTTERLIGARE en sjukdom, härlig hederlig, gammaldags magsjuka. Tillbringade natten till måndagen på Loverboys badrumsgolv, naken och kräkandes och låg hela måndagen i hans säng med helt sjuka ledsmärtor. Nu har jag haft min beskärda del av sjukdomar och nu kommer livet att le mot mig igen. Fördelen med sådana plågor är att inga andra problem känns verkliga eller ens existerande. Loverboy tog i alla fall väldigt väl hand om mig, om än på armlängds avstånd och han verkar ha klarat sig.

I helgen var vi ute på landet med hans släkt och firade en 75-årsdag och jag minns att jag hade lite onda tankar, men de försvann ganska fort, det var så mycket folk runt omkring och så mycket att göra så det kändes ändå ganska bra. Jag är väldigt populär i släkten och darlingen är väldigt glad över att jag följde med till det som var viktigt för honom,

I lördags började min skjutträning, med hagelgevär, och jag är verkligen svag, och har fortfarande träningsvärk på de mest konstiga ställen av att hålla bössan och finna rätt ställning. Uppenbarligen lyckades jag inte riktigt med att hitta rätt position eftersom jag har ett mördarstort blåmärke på överarmen av rekylen, men nu vet jag alla fall hur jag inte ska hålla det. Det är läskigt att skjuta, men också väldigt kul. Fram till fredag eller ev torsdag ska jag vara hemma hos mig och fixa en del men på fredag har vi middag hemma hos Loverboy för 8 av våra närmaste vänner. Första gången vi blandar dem. Det ska bli riktigt kul. Vi skulle ha planerat menyn igår men jag var inte så upplagd för att prata mat just då.